En till ny början. En mycket roligare.
flyttar bloggen ännu en gång!
http://www.johannaalexandras.tumblr.com
F
La ner provpluggandet och sitter och dreglar över partyskor istället. Börjar bli dags att samla på sig ett eller två par nu när man snart slutar att vara en liten skitunge och man kan få börja visa sig lagligt ute på krogen. Det närmar sig minsann. Allra helst vill jag att ett par svarta Jeffrey Campbell Lita i mocka ska få en egen hylla i min garderob, men min ekonomi är så begränsad att jag skulle behöva sälja mina njurar för att ha råd med mina absoluta drömskor. Sitter och kollar på lite snålare alternativ istället.
Det tråkiga är att de flesta har en klack på 16 cm och en platå på 5,5. Jag skulle alltså bli nästan 1,90 cm lång i dem. Och det tycker jag är en gnutta överdrivet ändå.
Det tråkiga är att de flesta har en klack på 16 cm och en platå på 5,5. Jag skulle alltså bli nästan 1,90 cm lång i dem. Och det tycker jag är en gnutta överdrivet ändå.
sleep tight
Uppmärksamma felet.
Igår kväll satt morsan och kollade på halloween-utklädnad till mig (varför?) och bland hennes förslag fanns denna dräkt: 
Igår såg jag, Emilia och Johanna Whitney Port's nya kollektion på Bik Bok i Karlstad. Där fanns ett par dösnygga glitterklackar. De såg ut såhär:
Dock tyckte inte min mamma om dem. Hon tyckte SKORNA var horiga.
night air
Läslus
Jag älskar att läsa böcker. Har perioder då jag knappt kan slita näsan ur boken, och perioder då jag knappt orkar med tanken att sätta mig och läsa. Vissa gånger kollar jag hellre på dålig tv. Just nu är jag inne i min mest maniska läsperiod någonsin. Läser tre böcker samtidigt eftersom jag inte vill vänta med att läsa den ena tills jag läst ut den andra. Min absoluta favorit någonsin är Liza Marklunds "Gömda".
Första boken, som jag läser mest intensivt. Handlar om lilla Ethel, riktigt tragiskt. Typisk flicka-blir-mobbad-och-slagen-av-sin-morsa-som-är-psykiskt-instabil-bok.
Bok nummer två är en bok på engelska som handlar om Waris, en nomad, som numera är modell, som berättar om sin svåra barndom i öknen och sin ovanliga uppväxt. Fantastiskt att läsa faktiskt!
Och den tredje boken är en typiskt tjejbok, som jag behöver läsa för att jämna ut alla hemskheter i de tidigare böckerna. Alla känner säkert igen den från filmen!
Första boken, som jag läser mest intensivt. Handlar om lilla Ethel, riktigt tragiskt. Typisk flicka-blir-mobbad-och-slagen-av-sin-morsa-som-är-psykiskt-instabil-bok.
Bok nummer två är en bok på engelska som handlar om Waris, en nomad, som numera är modell, som berättar om sin svåra barndom i öknen och sin ovanliga uppväxt. Fantastiskt att läsa faktiskt!
Och den tredje boken är en typiskt tjejbok, som jag behöver läsa för att jämna ut alla hemskheter i de tidigare böckerna. Alla känner säkert igen den från filmen!
Och just det.
Jag spontan-droppade in på hår och kroppsverkstan och tog ett nytt hål i fredags på sunne-marten! Mitt tidigare blev ju en obeskrivligt stor fail. Vill ha ett till i det övre örat men tror jag väntar med det.
Är det bara jag som älskar såna här höstdagar?
Vilken skön helg. Har bara kopplat av totalt. Springturer i kyligt höstväder, god mat, bra filmeroch böcker, oändligt med inspiration och härligt sällskap.
Imorse var det meningen att jag skulle få tummen ur och åka på yoga vid nio. Men vem orkar lyfta arslet så tidigt på en söndagsmorgon? Lite mycket begärt skulle jag säga. Det orkade jag minsann inte. Tar tåget om en stund istället och kör lite gym. Sedan ska jag jäsa i bastun med inpackning. Låter väl inte så dumt?
En Alexandra-dag helt enkelt.
Jag börjar visst kunna laga mat. Säger mamma i alla fall.
Imorse var det meningen att jag skulle få tummen ur och åka på yoga vid nio. Men vem orkar lyfta arslet så tidigt på en söndagsmorgon? Lite mycket begärt skulle jag säga. Det orkade jag minsann inte. Tar tåget om en stund istället och kör lite gym. Sedan ska jag jäsa i bastun med inpackning. Låter väl inte så dumt?
En Alexandra-dag helt enkelt.
Jag börjar visst kunna laga mat. Säger mamma i alla fall.
Giddy up and go
En onödig skoldag, en skön bodypump, lite grillad kyckling och några satc-avsnitt sitter jag här, väldigt nöjd och belåten. Ska hoppa i säng! Imorgon är ännu en kort skoldag med spinning på kvällen! ha'de
It's just my cat eyes
Tre små lektioner idag! Hemma vid tolv, käkade äggsmörgås, kollar sex and the city. Vill också jobba på Vouge..
Sticker till Sunne om runt tre timmar, ska köpa med sushi till Jasmine och Martina. Skiter i ridträningen idag och hänger med brudarna på body pump istället! Mina armar ska brinna idag
Just breathe
Emilia och jag var ute och powerwalkade förut. 1,3 mil hann vi, i regn och lera. Så jäkla skönt!!
I shot you down, bang bang
God morgon! Här sitter jag i pyjamasen och slöar. Har jag nämnt att jag hatar helger?
Var meningen att jag skulle åkt och tränat nu, med ajaj, jag försov mig. Mitt tåg gick för en kvart sen. Åker lite senare. Ska sticka till affären nu med morsan, handla en härligt frukost och sen får det bli en joggingtur och lite svenskaarbete.
Telia kan ta sig i röven.
ÄNTLIGEN har telia tagit sig samman. Hela helgen har varit tv, internet och telefon-fri. Slänger inte lite bilder från dagarna som gått istället för att berätta varenda liten, ur-tråkig detalj.
Just nu ligger Martina i min säng och på tv:n går säsong 6 av Sex and the city. Vi är helt slutkörda efter Body attacken tidigare ikväll! Vi blev så svettiga att svetten sved. Fy tusan! Imorgon är det Body pump som gäller och även prov i religion. Och vi borde plugga mera. Vi gör nog det lite senare kanske. Eller på håltimmen imorgon......
Look into my eyes, and i'll own you.
Rasande.
Ja, jag säger då det.. Vart är sjukvården påväg egentligen. Idag fick jag reda på att jag möjligtvis har en blodpropp i armen. Vaknade imorse med en knepig smärta i armen, speciellt i handleden och det var inte föränn på tåget hem som jag märkte den underliga, bultande knölen jag hade precis på pulsådern. Äcklig som fan.
Mamma ringde till hudspecialisten direkt när jag kom hem, eftersom jag tidigare varit där och bytt p-piller, vilka doktorn sa skulle öka risken för blodpropp. (Här kan man undra varför jag tog dem trots risken.) I alla fall, han faxade något till akutmottagningen i Torsby och dit var jag tvungen att åka. Va fan, tänkte jag, inte är detta någon jäkla propp! Jag ville hellre på träning jag.
Vi anlände till akuten. Det gjorde mer och mer ont, och bölden blev bara större och större. Tanten i receptionen sa att detta inte aaaaaaaaaalls var något att oroa sig för och att hon själv har haft såhär måååånga gånger. Jag står där med extrem värk i handen och tanten föreslår att man ska slå bort denna svullnad. "Lägg handen med handflatan neråt och slå allt du kan!". Jo, tjena. "Öhh.. Nä..", var det enda jag fick fram eftersom jag blev ganska skräckslagen. Hur kan tanten i receptionen stå där och säga att jag ska slå allt jag kan på min onda hand, med en svullnad som kan vara fylld med blod? Pappa blev lite upprörd han med.
Vi fick i alla fall en tid hos en väldigt upptagen doktor. Vi satt i väntrummet och redan efter någon kvart kom en liten kvinna och tog mig till ett litet rum, där hon kände, klämde och frågade om jag hade sjukdomar. Sedan fick jag gå tillbaka till väntrummet eftersom det fanns mer brådskande patienter. Det intressanta var att vi var de enda där. Det fanns en tant där innan som verkade må väldigt dåligt. Men eftersom hon aldrig fick någon hjälp så tog hon sin man och drog. Undrar verkligen hur det gick med henne alltså..
När jag till slut fick komma till en doktor kunde denne man knappt svenska. "Du har ont vart?". Han tittade, kände och mumlade. Jaha, mumlade han. Det är NOG ingen blodpropp, för svullnaden BORDE vara mjukare då, så det är NOG ingen fara.. Vänta en vecka och ät tre alvedon om dagen, var tipset jag fick. Där satt jag med min halvt bortdomnade hand och blodkärl som såg ut som att de satt utanpå huden och fick höra att svullnaden KANSKE skulle försvinna. Han gav mig ett bandage som han sa inte skulle hjälpa ändå och sa tack och hej. Jag kan beskriva min oro och rädsla med detta extrema scenario: Under veckan faller jag plötsligt ihop mitt i matsalen och avlider. Doktorn säger då: "Oj.. Det var visst en blodpropp ändå! Då vet vi det till nästa gång."
Men hallå. Man måste ju ändå få veta säkert om det inte är något allvarligt!?!??! Eller är det bara jag som tycker så? Här sitter jag med en stor, jävla blå knöl på handleden som gör ont.
